Ven

Så snart jakten var över på TL smiskade jag upp moppen i oanade fart och begav mig väster ut mot Landskrona där jag precis missade färjan som skulle ta mig till Ven och lite kvällssträck på änder. Ven är en ö nån kilometer utanför Landskrona som är känt för tre saker. Nämligen vilda fasaner, jävligt stora bockar och Magnus Pettersson.
Magnus är vens okrönte konung och det är inte svårt att fatta varför. Han är ständigt brunstig, jagar i rosa kläder med ett rosa gevär, säger inte nej till fest och garvar i ett.

När jag klev på den andra färjan som landade på Ven en halvtimme senare plockade Magnus upp mig i hamnen och vi åkte direkt till hans restaurang där några av Sveriges största jaktgalningar satt och åt en middag som inte gick av för hackor. Efter middagen åkte vi hem till Magnus och drack lite sving-juice inför morgondagens fasanjakt och tittade på några av dom makalösa rådjurs trofeér som prydde hans väggar. Även fast det var min första gång på Ven, och jag inte kände alla som var där kände jag mig som hemma på en gång. Alla som var där, jobbar mer eller mindre med jakt på heltid, då kan man ju tro att man vill prata om andra saker än just jakt när man inte är på jobbet. Men icke. Jag tror inte att jag hörde ett enda samtal under två dagar där som inte handlande om jakt. Vilket det bästa fodret är, hur snabba och blöta kulor man föredrar, jaktresor, troféer och sist men inte minst allas kärlek till varg och lo. Helt underbart. IMG_3256

IMG_3259

IMG_3261

Det var mörkt när jag anlände från fastlandet på kvällen innan, så jag hade inte sett hur ön såg ut. Men nu när jag klev ur mitt lilla hus där jag sovit under natten kunde jag beskåda Vens skönhet. Man kunde se de böljande åkrarna och i horisonten låg havet i alla riktningar. Väldigt fint. Snabb frukost och sen ut på mitt första fasan drev på närmare tio år. På vägen ut till pass förklarade Magnus varför det är så otrolig småviltsjakt på Ven. Det finns nämligen ingen Räv och förhållandena är perfekta för fasan. Tänk er det, 750 ha stor ö i Skåne utan räv. En dröm för oss som saknar den gamla klassiska hageljakten på småvilt som knappt existerar uppe i Sörmland längre.

De första dreven ägde rum i mitten av ön och vi stod och posterade på små leriga gärden med perfekta små dungar och diken där fasan efter fasan tog till flykten efter att ha blivit uppskrämda av drevfolket och dess hundar. Jag var mycket nervös, eftersom alla stod på så sätt att man enkelt kunde håna varandra om någon bommade. Samt att jag var yngst och stod bland några av Sveriges främsta hagelskyttar. Men det gick helt ok och till min glädje bommade samtliga jägare några fasaner innan det var dags för lunch.

IMG_3268

IMG_3271

IMG_3277

IMG_3288

IMG_3293

IMG_3303

 

Per tycker det är roligt att plaska.Plask-Per.

Per tycker det är roligt att plaska. Plask-Per.

IMG_3306

 

IMG_3403

IMG_3317

Efter lunch var det dags för oss att jaga de dreven som jag drömt om ända sen jag lärde känna den ”rosa bocken”för några år sedan. Det speciella med Fasanjakt på Ven är inte bara att fasanerna är vilda, och många, i en fantastiskt vacker miljö, utan också för att dreven efter lunch ligger utmed havet och man står 50-100 meter över strandkanten och skjuter ut mot vattnet med öresundsbron i bakrunden. Det fina med att stå så högt upp och skjuta över havet är att man inte behöver tänka på 45 graders vinkel utan man kan skjuta en fasan som flyger nedanför en, i ryggen. Vilket gör jakten och skyttet ännu mera speciellt. Jag fick ett pass som såg ut precis som så jag hoppats på. Jag fick det eftersom jag var den enda som var ung nog att orka klättra upp för branten där jag skulle stå. Något med vinden gjorde att alla fasaner ville flyga dit så fort dom hört klappandet från drevkjedjan. Det var fasan-bonaza på mitt pass och det bästa av allt var att Per ,som stog nedanför mig, inte fick en enda fasan på sig. Han fick nöja sig med att vila sina gamla ögon på fasaner som trillade ner kring honom som mogna äpplen. Det enda problemet med detta drev var att det var för bra. Så bra att när det sista drevet skulle börja hade jag bara tre skott kvar. Resten hade jag glömt på fastlandet till Per´s stora lycka. Men jag lyckades i alla fall få ner två fina tuppar med mina kvarvarande skott och kunde sen stå och njuta av kucklande fasaner och föredömligt skytte. Dagen avslutades med viltparad och sen en bilresa på 7 timmar tillbaka till Stockholm.

IMG_3327

IMG_3331

IMG_3336IMG_3339

 

IMG_3421

IMG_3347

IMG_3342

IMG_3454

IMG_3357IMG_3417

 

IMG_3411

IMG_3430

IMG_3438

IMG_3451

IMG_3456

Kanal: MinJakt

overlay-image
overlay-image
overlay-image

Du måste vara medlem för att kunna ladda upp bilder.

Facebook IconYouTube IconTwitter IconFölj oss på Instagram!