Östergren, Per-Olof:s blogg

Vad gör våra jaktföreträdare?

2010-03-04

Hur länge skall våra jaktföreträdare, Svenska Jägareförbundet och Jägarnas Riksförbund bara dra sig tillbaka och låta jaktmotståndarna härja vilt med en massa ogrundade, okunniga och aggressiva påhopp på jägarkåren??
Vargjakten blev kulmen på många års ogrundade påhopp mot jägarkåren. Klart är att dessa jaktmotståndare är mycket okunniga om vad jakten och vi jägare betyder för vilt, natur och etiska värden.
Frågan är bara varför förbunden inte tar ett steg fram och tar en saklig debatt med denna gruppering. Det finns inom förbunden en stor och genuin kunskap i ämnet som inte används särskilt bra. Skall man gå ur en Tv debatt
mot dessa jaktmotsåndare som vinnare så räcker det inte att sitta inne med kunskap i ämnet, det krävs dessutom att denna företrädare är mediatränad, strukturerad och pedagogisk. Det måste finnas en plan över vad man vill uppnå med debatten, man skall ha kartlagt motståndaren nogsamt så man redan innan med stor säkerhet vet hur deras argument och påståenden kan låta. Idag tar man bara emot en massa felaktiga och fräcka påhopp utan att använda den effektiva ammunition som finns tillgänglig men som inte används. Varför inte fråga dessa ”djurälskare” om dom vet hur många eftersök på trafikskadade djur som årligen genomförs av jägarkåren. Om dom vet att det är jägarna som kartlagt i stort sett hela Sveriges vägnät och upprättat väl fungerande spårpatruller efter dessa vägar. Om dom vet att det är jägare som iordningställt dessa eftersökslistor som polisen nu kan använda och på detta sätt snabbare få ut en eftersökspatrull när en bilist ( kanske en jaktmotståndare) rapporterat en viltolycka där djuret svårt skadat flyr in i skogen. Fråga om dom kan tänka sig att lägga massor av tid och pengar på att träna upp hunden att bli ”särskilt tränad för eftersök”, och sedan när polisen ringer sent på lördagskvällen kan tänka sig att ge sig ut i mörker och regn i timmar för att finna och förkorta detta lidande som någon annan har åsamkat, och detta mer eller mindre ideellt. Fråga hur dom har tänkt att lösa detta problem utan kunniga jägare och tränade hundar utan att påverka stadsbudgeten negativt i någon högre grad. Skall dom förbjuda all biltrafik ??
Eller varför inte fråga dom hur en tränad jakthund fungerar, om dom vet att en drivande hund med ett bra och tätt skall inte på något sätt stressar drevdjuret eftersom det då har full koll på var hunden finns och då enkelt kan trassla och göra det svårt för hunden. Fråga om dom är medvetna om de stora lidanden en vanlig hemmahund kan ställa till med under den vackra vårpromenaden då hunden får springa lös. Denna lösa hund jagar inte djur säger ägaren med stor övertygelse, den bara springer efter rådjuret en bit, den är bara busig osv. Känner dom till att rågeten har fördröjd fosterutveckling och är extra känslig för störningar under våren. Begriper dom att rågeten i denna situation inte har någon koll på denna schäfer som tyst och med högt tempo sätter efter henne. Kan dom förstå att rågeten inte kan veta att hunden har vänt hem till husse/matte utan flyr undan i panik, tills det är för sent. Jag har vid ett antal tillfällen sett följderna av detta djurplågeri där jag fått avliva geten som har tappat sitt/sina foster tillsammans med livmoder och en massa blod. Fråga varför dom inte ger sig på ickejägarna om dessa missförhållanden och varför dom inte argumenterar och ”krigar” för detta. Jag tror jag vet svaret, DOM ingår i denna djurplågargrupp själva och har inga som helst kunskaper om natur, vilt och jakt.

Ja det var bara lite av all ammunition vi jägare har till förfogande, det finns mycket mer att tillgå men då måste förbunden vakna till, det måste tillsättas en särskild tjänst/tjänster för att vi jägare skall få någon form av stöd från våra jaktföreträdare. DETTA KAN INTE VÄNTA utan måste tas på största allvar omgående.


Hoppas på en trevlig och meningsfull framtid för alla jägare, såväl gamla som unga, män som kvinnor i samspel med naturen.



PO Östergren
Vidderna Jakt & Utbildning AB
www.vidderna.se

Näringslivs chefer och jakt – Lyckosam kombination

2009-11-06

JÄGAREN FÖRR OCH NU

På den tiden då jag började jaga så var det så att man oftast kom in på jaktens bana i unga år och fick gå i lära hos äldre jägare, ofta sin far eller någon släkting, och på detta sätt ”växte” in i jakten på ett naturligt sätt. Idag är rekryteringen av nya jägare antalsmässigt nästan desamma som förr, men idag är de nya jägarna betydligt äldre när deras jaktintresse gör sig påmint än förr. Det är också en stor omfördelning av rekryteringsmiljöerna nu mot då. Idag rekryteras allt fler från städer och näringsliv än förr. En av orsakerna kan vara glesbygdens långsamma och smärtsamma avfolkning. Detta faktum innebär att förutsättningarna till en naturlig jaktinlärning i lugnt tempo, och utspritt under många år, är ett minne blott. Idag ställs helt nya krav på våra jaktföretädare och de fristående jaktskytteklubbarna för att möta de nya jägarnas behov av en jaktanpassad skytteträning samt olika jaktkurser mm. Man hör ibland från olika håll bland gamla jägare och olika jaktorganisationer en negativ ton mot att bl.a. näringslivets chefer och att olika företag arrangerar representationsjakter, man tycker inte att dom kan särskilt mycket om jakt och att den typ av jakt som ofta då bedrivs inte känns rätt. Det finns naturligtvis en sanning i detta, men man skall för det första vara klar över att det finns såväl olämpliga som lämpliga jägare i alla samhällsskikt, jag vet, jag har utbildat och träffat dessa kategorier jägare under 30 års tid runt om i landet på mina jakt- och skyttekurser. En sak vet jag med säkerhet, förr var det mycket lättare för den nyblivne jägaren att kunna träna skytte på ett mera jaktanpassat sätt än idag. Tillgängligheten till riktiga jaktskyttebanor var då mycket större. Denna försämring beror på flera saker, t.ex. att myndigheterna idag med olika motiveringar har stängt igen små, trevliga och väl fungerande skjutbanor och med jägareförbundens goda minne satsat på stora skyttecenter dit knappast någon vanlig jägare frivilligt åker. Det minsta man kan begära innan man börjar smutskasta dagens nyblivna jägare är väl ändå att man skall ge dom samma träningsmöjligheter som förr och inte som idag, mer eller mindre tvinga dom att som nybörjare träna för sportskytte. Titta bara vad vårt största förbund Svenska Jägareförbundet erbjuder nybörjaren vad gäller jaktskytte, dom kallar det så, titta in på deras hemsida så lovar jag att ni kommer att erbjudas många olika tävlingsgrenar, det kan vara, länsmästerskap, distriktsmästerskap, jaktskytte SM mm. Man tar för givet att alla jägare skall ha ett stort tävlingsintresse vilket naturligtvis är helt fel, men om så skulle vara fallet, varför inte då slussa över dessa skyttar till Svenska Sportskytteförbundet som är proffs på just tävlingsskytte, och istället själva börja arbeta för ett mer jaktanpassat skytte, riktat till såväl gamla som nyblivna jägare, och då helt utan tävlingsinslag. Ett problem som våra två jägarförbund trots allt har, men som inte skall behöva vara helt omöjligt att göra något åt, är det faktum att de inte skälva har särskilt många skjutbanor utan de flesta jaktskyttebanorna är ägda av enskilda föreningar som lever sitt eget liv, med egna styrelser och målsättningar för sin verksamhet. Att dessa föreningar sedan har valt att vara anslutna till något av jägarförbunden innebär inte att dom helt låter sig styras av dessa. Det är därför viktigt att påbörja en intensiv lobbyverksamhet från såväl den enskilde jägarens som från förbundens sida för att få skytteklubbarna att återanpassa sig till jägarens krav och önskemål vad gäller ett jaktanpassat träningsskytte utan tävlingsinslag.

UTBUD ELLER EFTERFRÅGAN

Den ”nya” jaktform som i stort sätt helt har skapats till företag och företagsjakter är för mig och många med mig helt oacceptabla och har inget med etiskt riktig jakt att göra. Men det är med detta som allt annat, allt är inte helt förkastligt utan vissa sådana jakter bedrivs på ett någorlunda vettigt sätt. Den jakt jag syftar på är de andjakter som förekommer i vad jag kallar ”EU finansierade lerpölar” där det sätts ut och matas tusentals änder. Sedan marknadsför dessa markägare detta till företag som andjakt.
Det är inte ovanligt att det skjuts hundratals änder på en kväll vid dessa jakter och att värderingarna på om jakten har varit bra ofta baseras på hur många änder som sköts. Vi skall veta att det en gång i tiden t.o.m. sköts OS mot levande duvor som kastades upp i luften, något som för längesedan, och lyckligtvis, blev i lag förbjudet. På något sätt tycker jag att vi är på väg tillbaks till detta oseriösa och oetiska tävlande mot levande vilt genom dessa dammar som med ett finare ord kallas för viltvatten och där denna så kallade jakt bedrivs. En fråga man bör ställa sig i sammanhanget är om de förtag som bedriver denna jaktform från början verkligen har efterfrågat just detta, svaret är nej, det tror jag inte för en sekund, det är snarare så att väldigt många markägare sett sin chans att tjäna lätta och snabba pengar på dessa företagsjakter, man vet att dessa jaktkunder mycket sällan erbjuds några möjligheter att med sina gäster komma med på riktig genuin svensk jakt, en jakt med långa traditioner som vi skall vara stolta över, samt vårda och värna om. Ett tips till företagare som skall bjuda affärsbekanta på jakt, bjud på en enkel vanlig jakt, där förväntningarna på många skjutna djur skruvas ned och där andra värden, som fina naturupplevelser, nya kunskaper, harmoni med naturen mm, sätts i fokus. Att detta är ett uppskattat upplägg kan jag garantera, något som kan bekräftas av flera kända chefer i näringslivet som jag känner.

DE NYA JÄGARNA FRÅN NÄRINGSLIVET

Min erfarenhet av jägare rekryterade från näringslivet är att dessa ställer betydligt högre krav, dels på sig själva men även på en kvalitativ och pedagogisk utbildning än vad de nyblivna jägarna gjorde förr. Orsaken kan vara att man som mer offentlig person alltid är hårdare bevakad av såväl media som i övrigt, men jag tror inte att detta är enda orsaken till att dessa ”näringslivsjägare” har så höga krav utan det är nog snarare så att dom är så vana att ha detta kvalitetstänkande genom bl.a. sitt jobb. Jag utbildar skälv jägare på ett jaktanpassat sätt tillsammans med ett alltför litet antal kollegor runt om i landet, så visst finns det vissa möjligheter för dessa nyblivna jägare att få träna inför jakten på ett natur troget sätt. Tänk bara om våra jaktföreträdare inom jägareförbunden kunde inse att denna nya målgrupp jägare varken har tid eller intresse av att tävlingsskjuta så skulle mycket av framtidens ökande efterfrågan på det enkla och naturnära träningsskytte för jakt som jägarna förr hade vara löst.
Att kombinationen näringslivets chefer och jakt är en lyckad kombination är jag övertygad om. Det är bara att hoppas på att de som erbjuder jakter inte ensidigt använder enorma jaktresultat vad gäller antal skjutna djur vid sin marknadsföring utan försöker sälja in mer vanlig jakt där inte enbart de höga resultaten står i fokus utan snarare det som ingår i jaktens cirkel som innehåller allt från läran om naturen, hundar, jaktmetoder, tillvaratagandet av vilt, kamrater, nya kunskaper mm och där även ett lyckat jaktskott finns med som ett naturligt inslag. Det är detta som för mig och många fler är JAKT.

Av PO Östergren